Som jag har längtat efter lite färg. Det kändes som en extra lång, mörk, kall och framför allt grå vår. Men när våren väl kom small det till ordentligt. På bara några timmar slog allting ut. Och nu är det grönare än någonsin.
Många säger att hösten är skönare för då varvar man ner och det blir en härlig luft och vackra färger. Våren känns stressig trots att också den är vacker. Visst är det sant. Gräset ska gödslas och klippas, blommor ska planteras och möblerna ska dammas av och ställas ut. Kanske lite vårstädning inne också. Men trots all detta så tycker jag ändå våren är underbar.
Allting börjar leva igen. Jag mår bra av att se alla färger och allt i naturen komma till liv igen. Det blir varmt och skönt och kanske man får en liten fin solbränna så man känner sig fräsch. Och när sommaren kommer, ja då har man semester, grillkvällar och annat att se fram emot.
Trots getingar och mygg så är sommaren underbar!
Humlorna flyger från blomma till blomma. Fåglarna kvittrar och blåmesarna bygger bo. Himlen är fantastiskt blå och solen strålar värmer på.
Tyvärr har detta varit en av de jobbigaste vårarna. Trots att våren och nu sommaren är i full gång med underbart väder och underbar natur så mår jag sämre än på länge. Men jag njuter av de stunder jag kan. Och kameran hjälper mig att förlänga de stunderna.
Nu har jag även en alldeles egen liten fluffboll som håller mig sällskap om dagarna och får mig att le även under de svåraste dagarna.
Hon må vara den mest fotograferade katten som finns. Men det finns ju en mycket bra anledning till det.
Hon är ju världens sötaste!
 |
| Åh vad allt doftar gott! |
Alla bilder: Copyright Marielle
Over and out!
Ibland känns det som att livet hamnar på paus. Eller delar av livet. Livet går ju vidare men vissa saker bara stannar upp. Funderar på att göra ännu ett försök att starta igång bloggen. Men att denna gången inte bara fokusera på fotografering eller när något kul har hänt. Det har inte direkt blivit så personligt mer än någon mening här och där som lämnat mycket osagt. Jag är en ganska privat person. Men när tankarna blir för många där inne i huvudet känns det som att det ska explodera. Då kanske det är bättre att släppa ut en del av det. Låta dem som vill få läsa dem. Och kanske kan det bli lite lugnare både i mitt och någon annans huvud. Men jag är inte riktigt redo än. Det har varit några tuffa månader och ibland känns det som att jag ska gå sönder, inifrån och ut. Så det får bli ett litet steg i taget. Detta känns som ett jättekliv. Men dock ett steg...
Ibland känns det som att livet hamnar på paus. Eller delar av livet. Livet går ju vidare men vissa saker bara stannar upp. Funderar på att göra ännu ett försök att starta igång bloggen. Men att denna gången inte bara fokusera på fotografering eller när något kul har hänt. Det har inte direkt blivit så personligt mer än någon mening här och där som lämnat mycket osagt. Jag är en ganska privat person. Men när tankarna blir för många där inne i huvudet känns det som att det ska explodera. Då kanske det är bättre att släppa ut en del av det. Låta dem som vill få läsa dem. Och kanske kan det bli lite lugnare både i mitt och någon annans huvud. Men jag är inte riktigt redo än. Det har varit några tuffa månader och ibland känns det som att jag ska gå sönder, inifrån och ut. Så det får bli ett litet steg i taget. Detta känns som ett jättekliv. Men dock ett steg...
