När bloggen blir tyst...

...är det inte nödvändigtvis tyst i mitt huvud. Tvärtom faktiskt. Det är väldigt mycket aktivitet där uppe på toppen. Det råkar bara vara så att det inte kommer ut i skrift.

Ibland känns det som att livet hamnar på paus. Eller delar av livet. Livet går ju vidare men vissa saker bara stannar upp. Funderar på att göra ännu ett försök att starta igång bloggen. Men att denna gången inte bara fokusera på fotografering eller när något kul har hänt. Det har inte direkt blivit så personligt mer än någon mening här och där som lämnat mycket osagt. Jag är en ganska privat person. Men när tankarna blir för många där inne i huvudet känns det som att det ska explodera. Då kanske det är bättre att släppa ut en del av det. Låta dem som vill få läsa dem. Och kanske kan det bli lite lugnare både i mitt och någon annans huvud. Men jag är inte riktigt redo än. Det har varit några tuffa månader och ibland känns det som att jag ska gå sönder, inifrån och ut. Så det får bli ett litet steg i taget. Detta känns som ett jättekliv. Men dock ett steg...

Hösten är fantastiskt fin i år och några vackra dagar har jag lyckats ta mig ut i det fina vädret. Det ger ett visst lugn i alla fall en liten stund. Jag har fått med mig min kamera dessutom. Då kan man njuta lite längre av hösten. Så här kommer ytterligare några höstbilder från mig.

Ungefär en vecka mellan bilderna. 

Från skimrande gyllengult till sprakande rött. Det är så vackert. Men redan så ser man hur löven faller... Men på bilden stannar dem kvar!

Det var allt för denna gången. Over and out!

Copyright på alla bilder tillhör mig, Marielle. 

Höstlov i Växjö

Jag kliver in genom dörren och möts av ett par färgglada skor med reflex på. Det hänger också en färgglad jacka där, även den med reflexer på. Vi har en gäst! Och inte vilken gäst som helst. Ett barn. En pojke. Min brorson. En av mina 7 syskonbarn är och hälsar på. Det är höstlov!

För tio år sedan, en något regnig sommardag med solglimtar stod jag i min bröllopsklänning med en slöja svajandes längs håret och omgiven av familj och vänner. Och min Jonathan så klart, som nu är min man. Stundvis under kvällen bar jag på en söt liten bebis. Det var Noa. Min brorson. Som nu är här.

Tiden går verkligen fort. Vi har snart bott i lägenheten ett år. Helt galet alltså. Vi är nog snart klara med att komma i ordning här hemma ;) Det tar tid att byta till mindre boende.  Möblerna och prylarna är fortfarande lite för många. Vi måste verkligen rensa bort mer saker och kläder! DET är jobbigt. Men vad ska man annars göra under den långa vintern ;)

Men nu är det höst. Och alltså höstlov.

I måndags kom hela familjen Tóth hit och lämnade Noa och en vi hade en ganska chockad Chilli. Invasionen var plötslig och brutal i hennes lilla lugna värld. Men på tisdagen hade hon återhämtat sig och njöt för fullt av att bli ompysslad av Noa.

Han gillar ju katter så han tar varje chans att borsta henne och klappa henne eller leka! Dem var oskiljaktiga några dagar...


Förutom det har vi hunnit baka två gånger, tittat på film, spelat kort, tagit en liten promenad och gått på möte. Vi slängde in någon sovmorgon och en sen frukost också :) Det måste man ha på lovet. Tiden går som sagt fort och vi hoppas hinna spela något spel till och kanske mysa med en extra film. Men imorn åker han hem igen...


Han är förresten för tillfället helt inne på att läsa böcker. Varje liten stund som vi inte hittar på något är han djupt försjunken i sin bok. Han är då inte så kontaktbar. Väldigt sött. Och jag känner igen mig i det...


Det kommer kännas tomt men vi hoppas han kommer igen snart! Eller kanske någon av syskonen. Det är väldigt mysigt att vara faster och roligt när dem kommer och hälsar på!


Här kommer några höstbilder från vår promenad! Over and out!

Time for a change!

Behöver en nystart!

Jag vill verkligen komma igång och blogga igen. Jag behöver rutiner och jag behöver också få ner tankar och bilder. Att vara sjuk, att inte ha ett jobb, att kämpa varje dag med olika hinder är inte lätt och då behövs en fast punkt. Jag har andra fasta punkter som håller mig ovanför vattenytan, men jag känner ändå att jag behöver något mer. Jag hoppas att min blogg kan bli något som känns roligt och lätt men som ändå fyller en viktigt funktion i min vardag. Senaste tiden har varit tuff och jag orkar inte ens små och roliga saker. Hoppas att det kan vända nu när våren kommer!

Börjar med att designa om sidan. Den har ju sett ut så här ganska länge och jag vill ha något nytt och ljust. Skapade ju en blogg till i ett försök att göra det lite lättare där. Men det är ju Alldeles alldeles lagom som är min blogg :) det är här jag vill vara.

Så om ni vill, häng med på min resa mot nya tider :)

Over and out!

Vår fantastiska utsikt en vacker vinterkväll - hejdå vintern!