Hej hej luftrörskatarr, vi är redan väl bekanta!

Det har ju redan gått 3 veckor och tydligen kan jag vänta mig 2 veckor till. Det var den här våren det. Typiskt. Vi som haft så härligt väder! Men jag hoppas att juni, juli, augusti och varför inte resten av året, blir lika fint!

Det var alltså luftrörskatarr som ofta kommer av en virusinfektion. Tydligen vanligt men inte alls speciellt trevligt. Hostmedicin påfyllt och lite annat smått och gott så nu hoppas jag att jag får sova på natten. Sömnen är viktig och det jag tyvärr har problem med, hosta eller inte hosta. Vårdcentralen var tyvärr lika stressade och nonchalanta som vanligt. Fick en vänlig och snäll läkare men fick inte avsluta mina meningar/frågor idag heller. Få prover togs och allt gick väldigt snabbt. Förutom att jag fick vänta 20 min från bokad tid då. Det var lugnt där idag med få patienter. Förstår därför inte varför det sköttes på detta sättet. Fortsätter att vara besviken på vården och funderar på att byta vårdcentral igen. Dalbo eller Strandbjörket? Strandbjörket ligger ju nära sjön. Dalbo ligger nära oss. Det kan hända att dem erbjuder vård också ;) Tror närheten hem vinner då man oftast mår rätt risigt när man går dit. 

Har nu äntligen beställt färg och tänkte påbörja ett projekt jag planerat länge. Hoppas hoppas hoppas att jag får lite energi till det nu när jag ändå är instängd här hemma. Fortsättning följer :) 

Bilderna är tagna utanför vårdcentralen!

Over and out!

Jag är redo! *host, host*

Ja så var det det där med att vara sjuk. Säkert ett virus. Men brutalt mycket hosta. Vilket slöseri på en underbar månad. Man vill väl aldrig vara sjuk. Men om man nu tvunget måste bli sjuk kan man väl bli det en sån där tråkig, grå och trist månad. Typ februari. Eller mars. Men jag var säkert sjuk då också. Jag har bara förträngt det. Hur som helst så är det nu jag hostar bort mina dagar. Vilket som sagt känns ganska surt. Meningslöst. Jobbigt. Och alldeles alldeles INTE lagom kul. Men det finns säkert någon fördel. Let's make a list.

Nackdelar: Det är...

* brutalt jobbigt att hosta
* såååå tröttande
* emellanåt ganska långtråkigt
* hemskt jobbigt att inte kunna sova på natten
* ingen ände på det känns det som efter 2 veckor
* inte kul att stinka vitlök efter alla 'må bra kurer'
* frustrerande att inte kunna ligga ner för alla hostattacker
* läskigt att hosta så man tappar andan

Fördelar:

* gott med halstabletter
* gott med te och honung
* underbart roligt att få vykort med posten
* underbart roligt att få 'krya på dig kit' med posten
* på tok för härligt att få röda rosor en fredag av mannen
* inte alls tokigt att kolla på film mitt på dagen (utan att få dåligt samvete)

8-6 än så länge. Men jag tycker nog det står 8-1 för allt på 'fördelar' listan kan man ju roa sig med när man är frisk också. Fast 'krya på dig kit' är mest uppskattade om man är sjuk. Så... 8-1 it is! Kontentan är alltså att det suger 'big time' att vara sjuk!

Det där med filmer då. Det är ett ypperligt tillfälle för nostalgi tripp när man har lite extra tid. Så nu blev det äntligen Anne of Greengables som fick underhålla mig en stund. Typ 3 timmar. Den var helt underbar. Nästan bättre än jag minns. Dock mycket kortare än jag minns och det fattades en del detaljer som tydligen min hjärna hade kokat ihop. Jag tyckte det var lite för lite om Anne och Gilbert. Speciellt i slutet. Jag efterlyser längre slut! Vem ordnar detta?

Sen fortsatte jag med filmer som Mrs. Doubtfire. Så underbar! Robin Williams är ju en grym skådespelare. Men jag håller mig nog till hans äldre filmer. En annan gammal klassiker är Tootsie. Den hade jag kanske lite höga förväntningar på för jag blev lite besviken. Den är bra. Men i mitt minne var den bättre. Sen tittade jag på några gamla godingar till. Men nu kommer jag inte ihåg vilka det var. Min hjärna börjar kännas ganska mosig nu. Men dem var säkert också bra :) Jag brukar hålla mig till dem bra. Exempelvis The Holiday och The Island som fick avrunda en dag med Jonathan igår när han var ledig! Nu har jag plöjt igenom säsong 1 av Brottskod försvunnen. Säsong 2 here I come.

Men nu känner jag mig ganska redo att bli frisk. Kan vi fixa det?

Tack!

Måste bara vila lite...zzz...over and out!

Tillägg: nu är jag inne på vecka tre och har blivit sämre. Imorn ska jag till farbror doktor. Inga förhoppningar men det kan vara skönt att utesluta t.ex lunginflammation. Febern har kommit och jag känner mig ganska uppgiven och nere.

Släkten i Småland

Solen strilar mellan träden och fåglarna kvittrar. Knoppar på träden och daggdroppar i vårgrönt gräs. Färgglada fjärilar som flyger och landar på blommorna. En liten kille vid namn Lennox som charmar oss alla med sitt härliga skratt och glada sätt.

Vitsippor i skogsgläntan. Vintervita ben på altanen som tar in de allra första varma gyllene solstrålarna denna lördagmorgon i april. Våren är här. Och snart också hela vår nu ganska stora familj. Brorsan plockar fram motorsågen. Pappa snickrar långbord. Mamma lagar mat. Jag fotar...

Det droppar in fler familjemedlemmar. Luften fylls av prat och lekande barn.

Bollar studsar, blommor plockas, mycket spring i barnens ben. Tårtor bakas, hemliga efterrätter fixas, maten förbereds och brasan tänds. Grillen åker fram. Grillmästarn dyker upp.

Fiskedamm ordnas och barnen ställer sig i kö förväntansfulla. En stund senare är dammen tömd.

Barnen springer glada runt i trädgården och luften fylls av såpbubblor.

Vi njuter av solen och våren och varandra. Vi hjälps åt och vi har trevligt. Även vi vuxna barn får en överraskning. Som är fin och värdefull. Den kommer från hjärtat.

Sen äter vi. Och leker lite till. Och sen äter vi lite till. Och sen kommer ju efterrätten. Den första. Sen kommer den andra :) Då äter vi igen. Sen grillar några marshmallows vid brasan i skogen. Jag tror (!)att vi hade tillräckligt med efterrätter. Och mat också för den delen.

En fin dag helt enkelt!

Over and out!

Girls on the road!

Åh vad jag längtade till denna dag. Fredagen den 4:e april. Jag skrev en lista på vad jag skulle köpa och funderade på allt jag skulle titta på. Jag var lite orolig över hur jag skulle orka vara iväg så länge och gå mycket. Men det överskuggades så klart av en tjejs shopping instinkter ;)

5 tjejer varav två gravida lämnade Växjö vid 8-tiden på morgonen och körde mot Ullared. Det var en trevlig resa dit då vi pratade om allt möjligt. Dock är ju vägen dit rätt trist. Bara skog och småsamhällen...

Väl där blev jag lite förfärad. Fullt med bilar på parkeringen. Ingen kö in som man hört att det kan vara, men ändå... Vi tog varsin vagn och styrde mot ingången. När vi kom in överväldigades jag av att det var så stort och dessa mängder med folk. Enligt mig då. En G-kås rookie. Jag blev faktiskt ganska ställd och visste inte vart jag skulle ta vägen. Det fanns så mycket att titta på. Och så många som skulle ta sig fram med sin vagn. Så jag mest bara stod där. Och lät andra med vassare armbågar ta sig fram. Detta var ändå bara början. Dock definierade det nog hela min dag där. Smått förvirrad och stressad men ändå glad att vara där så klart.

Trots detta lyckades jag hitta en hel del att handla. Kanske inte så konstigt i och för sig. Vad ska man annars göra där ;) Jag försökte beta av min lista. Man får ju passa på när man är där :) men då jag inte hittade så bra där inne var det inte helt lätt. Men en vårjacka, lampor till balkongen och vardagsrummet och en del smått och gott som sockor och ljus hittade jag. Helt klart nöjd även om jag velat strosa runt lite längre och fundera på mina inköp.

En lunch och en fika rast senare styrde vi mot kassorna med välfyllda vagnar och en snart välfylld bil :)

Aldrig mer, är alltid min tanke när jag varit här. Men alltid efter den tanken planerar jag redan nästa besök... Det är konstigt det där. Men för mig är nog shopping lite av en hatkärlek. Det är ju så roligt, men också så jobbigt.

Fatta beslut, prova kläder, mycket folk - nej tack. Hitta något fint till hemmet, till mig eller någon i familjen, fynda, titta på fina saker - ja tack!




Ont fick jag så klart men efter en veckas vilande har jag nästan återhämtat mig. Puh!

Så. När ska vi åka igen? ;)

Over and out!

Time for a change!

Behöver en nystart!

Jag vill verkligen komma igång och blogga igen. Jag behöver rutiner och jag behöver också få ner tankar och bilder. Att vara sjuk, att inte ha ett jobb, att kämpa varje dag med olika hinder är inte lätt och då behövs en fast punkt. Jag har andra fasta punkter som håller mig ovanför vattenytan, men jag känner ändå att jag behöver något mer. Jag hoppas att min blogg kan bli något som känns roligt och lätt men som ändå fyller en viktigt funktion i min vardag. Senaste tiden har varit tuff och jag orkar inte ens små och roliga saker. Hoppas att det kan vända nu när våren kommer!

Börjar med att designa om sidan. Den har ju sett ut så här ganska länge och jag vill ha något nytt och ljust. Skapade ju en blogg till i ett försök att göra det lite lättare där. Men det är ju Alldeles alldeles lagom som är min blogg :) det är här jag vill vara.

Så om ni vill, häng med på min resa mot nya tider :)

Over and out!

Vår fantastiska utsikt en vacker vinterkväll - hejdå vintern!

Inte alls tokigt!

Efter en jobbig eftermiddag så strosade jag runt lite på stan. Onsdagar är det torgdag. Inte så mycket idag då det är minusgrader. Men några uppvärmda tält fyllda med vackra blommor fanns det. Då kändes det lite bättre.

Känns bra att bo så centralt igen. Mysigt att promenera till stan. Gator kantade med gamla stenhus. Små butiker längs med det kullerstens belagda torget. Har förresten hittat en trevlig liten second-hand butik. I måndags hittade jag ett fint fat och några böcker. Har börjat läsa Camilla Läckbergs böcker. Fastnade direkt när jag plöjde igenom de första kapitlen på Isprinssessan. Till min glädje hittade jag två av hennes böcker i denna butik för 5:- st. Idag ytterligare en :) Perfekt! 

Köpte även med mig lite färgglada blommor hem. Tände några ljus, åt en sallad och läste min bok. Ganska mysigt faktiskt. 

Sen pussade jag på mina älsklingar. Sen sov jag en stund. Sen åt jag en vaniljmunk. Inte alls tokigt!

Jag faller men reser mig upp igen.

Ibland är det tungt. Ibland blir det inte bättre. Ibland är det som det är. Man är fast men ändå inte. Man står upp men faller. Man faller men står upp.

Idag var en dag jag tvingade mig upp. Trots sömnlösa nätter måste man gå upp. Idag var ett möte på af oundvikligt. Ett möte som jag ville skulle vara över innan det började. Ett möte som när det var över jag önskat att det aldrig varit. Fått ny handläggare. Igen. Den förra var kanon. Denna likaså. Men vad kan dem göra för en som inget orkar. Vad kan dem göra åt alla regler som får en stor del av mänskligheten att känna sig mindre värda. Vad kan dem göra åt regler som gör att vissa inte passar in i samhället. Du är sjuk. Du är inte sjuk. Du kan inte jobba. Du kan jobba. Vem har rätt? Ja uppenbarligen alla utom jag. Den som faktiskt vet. 

Jag klarar mig. Det gör jag alltid. Man måste vara frisk för att orka vara sjuk brukar jag säga... Det är jag inte. Men trots mörkret, djupet och alla eländiga dagar så finns det nog en styrka. Det finns också familj, vänner och en tro och ett hopp. Samhället är inte det som ska forma mig eller bestämma vem jag är. Dock påverkas jag precis som alla andra. 

Vad jobbar du med? Vad vill du jobba med i framtiden? Det är väl det alla frågar en. Men vem är egentligen du?

Jag vill bli bättre på något. Kunna något. Utvecklas. En kreativ klump som kämpar för att bli bra på något. En kreativ klump som kämpar sig upp ovanför ytan när allt annat tynger ner. En färgklick. Ett ljus. En grå värld som ändå är vacker. Det vill jag fånga för att sparas till en annan grå dag. Jag ser. Jag tänker. Ibland för mycket. Så mycket som vill ut. Men som stannar. Inlåst i mig. Ingen som vet. En kreativ klump som kämpar sig upp ovanför ytan. Men som ibland trycks tillbaka ner.  

Ibland är det tungt. Ibland blir det inte bättre. Ibland är det som det är. Man är fast men ändå inte. Man står upp men faller. Man faller men står upp. 

Jag faller men reser mig upp igen.