Vad händer?

Ibland händer inget speciellt. Dagarna går. Mer snö kommer. Jag fotograferar snön. Hyrfilmerna från Lovefilm dimper ner i brevlådan. Vårnyheter i klädbutikerna kommer trots att det är full vinter utanför. Rabatt kupongerna på H&M går ut innan man hinner shoppa. Telefonen kommer tillbaka från den andra reparationen. Rätt (?!) låt går vidare i Melodifestivalen. Nyaste listan på Spotify går på repeat. Man åker på någon form av virus. Spelar mot någon som fuskar i HwF. Ja, livet rullar på helt enkelt. 


Vad är då värt att nämna lite mer? 


Min kompis kom med sin dotter och hälsade på. Det livade upp lite. Alla nallarna och leksaksbilarna åkte fram. Fick dessutom en fin hjärtformad blomma i en häftig kruka. Efter en mysig brunch med nybakta scones åkte vi till Grand Samarkand för att shoppa lite och sen äta en god lunch buffé. Sen dammade vi av mikrofonerna och sjöng lite Abba Singstar. Det är värt att nämnas...

Att jag nu är riktigt risig, har ont överallt och har feber och missade en rolig kväll med vänner. Det är inte värt att nämna... Så vi rundar väl av här då! :)


Och det gör vi med lite bilder (Marielles) och musik (Róbert & Sándor) från syskonen Tóth-Égetö.


Over and out!

Då var det dags igen...

De flesta har kanske aldrig eller enbart en gång varit med om en konkurs. För min del räcker snart inte mina tio fingrar till. Jag hoppas inte den gemensamma nämnaren mellan konkurserna är Marielle. Men man börjar ju undra...

Hur som helst så är jag alltså utan jobb. Med tanke på en tuff höst då jag verkligen har fått kämpa för att orka jobba så var första tanken, yes vad skönt att vara fri! Men faktiskt har det känts ganska konstigt. Tomt på något sätt. Första veckan tänkte jag ta tag i allt jag har på min att-göra-lista som jag inte orkat med innan. Tänkte bli otroligt effektiv. Så blev det inte. Mådde jätte dåligt och inte blev det bättre när jag insåg att inget blev som jag tänkt mig. Tänk om jag inte blir bättre av att slippa jobba ett tag? Men vändningen har kommit. Jag börjar återhämta mig och lite energi börjar infinna sig. Tyvärr har jag mycket värk, men vad kan man göra när det är mellan -10 och -20... Det kalla vädret betyder i alla fall solsken och vacker himmel. Jag ser fram emot ännu mer energi och förhoppningsvis mindre värk på sikt. Och kan ni tänka er? Jag har faktiskt lust att börja jobba igen. Fast inte med siffror denna gången, ord!

Har hört om ett jobb som skulle vara perfekt för mig. Jobba hemifrån. Skriva. Ja det räcker väl för att inse att det är perfekt. Nu återstår det att skriva en fantastisk ansökan, skicka in den och sen få jobbet så klart. Fortsättning följer...

Lillbrorsan var på snabbvisit förra veckan. Alltid trevligt. Vi spanade in datorer. Det är verkligen en djungel, speciellt om man inte kan någonting. Lyckligtvis kunde vi lite grann. Med gemensam kunskap och en hel del tips från en ännu kunnigare vän så kunde vi få ett lyckat resultat. Annars blev det mest en massa hockey spelande ;) Det har liksom blivit en hel del av den varan sen vi vann det där fina spelet. Nu ska vi bara fixa några bra lag så det blir lite mer personligt. Och inte bara därför. Jonathan (!) sköt sönder min kära målvakt. Det är ju lite svårt att inte släppa in massa mål utan klubba, men inte omöjligt. Trevligt med en utmaning!

Vanilj och choklad pannacotta

Jag har varit otroligt sugen på pannacotta, länge, länge. Men inte haft någon vispgrädde hemma. Det rådde vi bot på vid senaste veckohandlingen och igår gjorde jag pannacotta. Det var ganska hängigt här hemma så jag tyckte detta kunde bli ett trevligt inslag. Det blev det. Och gott! Tyvärr hittade jag inte det bästa receptet. Jag har miljoner recept (som jag aldrig använder) men slarvar bort dem få som jag faktiskt använder. Men mmm pannacotta är gott! Min favorit är vanilj, men Jonathans är choklad. Det blev därför en kombination toppad med våra egen odlade jordgubbar. Mums!

Loreen - Euphoria

Denna dessert avnjöts framför första deltävlingen av årets melodifestival. Den hölls i Växjö! Några okej låtar, några riktigt dåliga och två riktigt bra! Ungefär som vanligt. För en gångs skull var det dem som var riktigt bra som gick till final.

Loreen med Euphoria var ju helt otrolig!!! Får väl se hur det går dem nästkommande veckorna...

Over and out!

Trying to survive the winter...

Hockeytacklingar och bröllop

Vi bor i ett ganska lugnt område med en del småbarnsfamiljer. En och annan fest håller en vaken några nätter per år, men annars är det mest barnrop och fotbolls studsar som hörs. Nyårsafton är även den ganska lugn när det gäller fester. Däremot är det rätt mycket fyrverkerier och det är omöjligt att missa... Passade på att testa kameran som vanligt. Annars var det en vanlig lugn hemmakväll i det här hushållet.

Hälsan är tyvärr inte den bästa och jag är mycket tröttare än vanligt. Det som livar upp vardagen och gör en lite gladare är att umgås med vänner.

Vi blev faktiskt hembjudna 3 gånger på samma vecka. Det gjorde oss väldigt glada!!

Det var trevligt umgänge, god mat och spännande konversationer. Helt klart vad vi behövde!! Fick förresten äta mat direkt från en sten. Hmm...det var ingen bra förklaring... Men gott var det! Och roligt...älskar plock mat!

Vi kunde bara två av gångerna, för den tredje inbjudan kom när vi var hos Jonathans föräldrar i Halland. Vi var där över en helg och det blev bild och filmvisning mest hela helgen. Vi hade båda varit ute och rest på var sitt håll. Egypten vs Thailand. Man fick allt lite längtan tillbaka. Som om man inte hade det innan?! ;) Men vi hann även med en hockeymatch och en liten överraskning. Sen är det alltid trevliga kvällar med god mat när vi är där.

Att gå på hockey är roligt och extra roligt är det så klart om laget man hejar på vinner. Så blev det. Rögle vann med 3-1 mot Västerås. En värdig vinst, för dem spelade helt klart bättre. Det kan jag säga med rent samvete även om jag är lite lite partisk. Vi fick se den renoverade hallen för första gången, Lindab Arena. Men vi har annars varit där många gånger, t.ex. när Rögle gick upp i Elitserien. Denna gången skaffade vi oss sittplatser. Förutom att man fick nackspärr så var dem faktiskt ganska bra. Vill man inte ge en förmögenhet så får man ta att det är lite avsides platser. Men jag tycker vi såg rätt bra. Och nu var det ju faktiskt så att platsen jag satt på innebar att jag fick gå hem med ett helt nytt fint bordshockeyspel (!) som vi har velat ha länge!! Det gillar vi!

Jag lyckades få lite bilder och videoklipp oxå. Så jag är nöjd. Men hjälp vad svårt det är att få ett mål med på bild/video. Dem ger ju inte direkt någon förvarning. Överraskningsmomenten är något mer effektiva. Jag lyckades dock få 2-1 målet på video, men någon (läs Jonathan) hoppar ju upp och viftar så ja, det är inte mycket man hinner se ;) När jag går igenom mina klipp ser jag att jag och min kamera blev knockad ganska många gånger av en som levde sig in väldigt mycket (återigen läs Jonathan). Det var också väldigt roligt att Jonathans föräldrar följde med. Det var nämligen första gången dem var på hockey. På tiden tyckte vi! Och så ett extra plus i kanten för dem goda popcornen...

I lördags var vi på bröllop. Vår vän Annette gifte sig med sin norrman. Vacker var hon med en härlig bukett som fina Pernille hade gjort. Trevligt bröllop och roligt hade vi på kvällen med våra vänner. En otroligt vacker tårta serverades och sen blev det crazy dans av mina kära vänner. Själv kunde jag inte delta på grund av några dagars fruktansvärd ryggvärk. Mycket synd, för vi hade så roligt när vi dansade på förra bröllopet. Men jag fick leka lite med kameran istället. Och det är ju aldrig fel ;)

Bara halva januari har gått och redan har mycket hänt. Hur ska denna månaden sluta?

Over and out!

Videoklipp från matchen...redigerad version kommer senare...

Den bästa avslappningsmetoden och ingen rök utan eld

Efter en veckas solsemester var man ändå inte redo att återgå till vardagen så vi mellanlandade i Stockholm på vägen hem. Att mysa med en trebarnsfamilj var en perfekt avslutning på semestern. Det var första mötet med senast tillskottet i familjen, Lennox. Världens gosigaste bebis. Och kanske den mest matglada oxå. Det finns ju vissa släktdrag om man säger så. Det var roligt att sitta och spela spel på kvällen med bror och svägerska och på dagen leka med vilda Joline och Isaac, men höjdpunkten och den mest avslappnande aktiviteten var ändå att sitta i fåtöljen inlindad i en filt med en varm sovande bebis i famnen. Man somnade till både en och två gånger och jag rekommenderar denna metoden om man behöver varva ner. Fungerar varje gång!!

Vi var många som testade denna metoden och jag var glad att Jonathan hellre busade med de större barnen. Mer mystid för mig! ;)

Vi hann även med en photoshoot, jag är mest van att fota blommor och annat stillsamt. Det är lite skillnad när tre barn och två vuxna ska le på samma bild, men lyckades få några bra foton. Favoriterna blev mor och son bilderna.


Men allt har ett slut och vi rullade hem genom ett snöande Sverige.

Faran med all inclusive är ofta att man går upp i vikt. Mina medresenärer gick upp en del trots flitiga besök på det fina gymmet. För min del blev det endast några hekto, men det som är oroväckande är att det fortsatte att öka när jag kom hem. Det är inte så kul. Det kan ju vara sockerberoendet jag fick under veckan som resulterar i en och annan godisbit på kvällarna. Och det faktum att man är van att äta tio gånger på en dag och är konstant hungrig. Sen har man inte riktigt fattat att man ska sluta äta när man är mätt heller ;)

Jag började träna på måndagen, första dagen hemma efter resan. Fick låna en motionscykel av min snälla svägerska. Det är korta pass än så länge, men dem är dagliga. Eftersom min kropp inte mår så bra måste jag ta hänsyn till den. Men istället för ett långt och hårt pass en gång i veckan kör jag nu dagliga korta snabba pass. Första dagen blev jag sängliggandes med fruktansvärd smärta, men jag fortsatte dagen efter ändå. Och varje dag har känts lite bättre. Ett litet uppehåll några dagar på grund av huvudvärk, men jag känner mig redo att köra igång igen. Och i kombination med lite bättre matvanor, med det menar jag lite mer det vardagliga och inte så mycket all inclusive stuket, så hoppas jag både fixa till figuren och må lite bättre! Jag är nästan redo för den förändringen också, men än så länge har jag några godisbitar kvar som jag inte kan (vill) låta gå till spillo ;)

När vi var i Tingsryd senast hände lite tråkigheter i närheten av mitt barndomshem. Pappa som kör tidningar på natten hade vid 6-tiden på julafton upptäckt en brand. Röken var så kraftig att det var svårt att se vilket hus det gällde. Han ringde 112 och tutade och var framme och ringde på och kände på dörren, den var varm och att öppna hade lett till att elden tagit fart ännu mer. Det var några jobbiga timmar för honom innan han fick beskedet att huset var tomt. Han kunde inte göra mer än han gjorde. Skönt att ingen blev skadad. Men dem som ägde huset förlorade sitt hem.


Vi var där ca 9 timmar efter branden och dem höll fortfarande på med eftersläckningsarbetet. Röken var fortfarande tjock och fyllde luften. Det var verkligen respektingivande att se vad eld kan göra. Glöm inte att släcka ljusen!

Vi hade förutom detta en trevlig dag med spontanbesök av vänner och lite mys med mamma och pappa. Robert var också hemma och det förgyller alltid tillvaron!!

Over and out!

The walk of shame och Sensatori Wow...

När ett meddelande ljuder i högtalarna över hela Arlanda och innehåller bl.a mitt namn då vill man sjunka lite genom jorden. När man sen springer som en idiot genom alla gater för att hitta till rätt (69) givetvis längst bort (!) så vill man försvinna lite till. Och då så klart inte för att man inte har någon kondition och flåsar vilt och har panik i blicken. När sista passkontrollanten sen tittar på en med mörk blick och bryskt säger att 'Så här sen får man absolut inte vara. Gör inte om det! Nästa gång måste ni se till att vara ute i god tid'. Själv stirrar man ner i marken och viskar 'förlåt'. Då vill man på allvar sjunka genom jorden. Att sen röd i ansikten, svettig och flåsande gå genom ett fullt plan till sina platser (som givetvis är nästan längst bak) det är ju ingenting... ;)

När jag lugnat ner mig lite och tänker att vi i alla fall är med på planet nu och att vi inte kommer missa vår resa, så säger dem att det tar en stund innan vi lyfter för dem ska spola av planet. Nämen, tack för den!

Hur pinsamt och jobbigt det än var, så var det i alla fall en upplevelse. Och brorsan sa att "det här tillhör ju en av de hundra saker man absolut måste uppleva". Så vad gäller 'att bli uppropad på en internationell flygplats' säger vi 'check'! 

Vad är nästa grej på listan över saker man måste uppleva? Glassa på 5 stjärnigt all inclusive hotell i en vecka? I så fall säger vi 'check' på det också :)

Sensatori är ett väldesignat hotell med snygga materialval som är helt genomtänkt. Otroligt snyggt och det förhöjer verkligen vistelsen. Personalen är fantastisk och dem månar verkligen om gästerna och vill att man ska trivas och ha allt man behöver. Om något saknades eller var fel så gjorde dem allt dem kunde för att fixa det. Maten var vällagad och god. Ett stort plus var restaurangerna som fanns utöver bufférestaurangen. Buffén var fantastisk och man behövde egentligen inte mer. Men att äta tre-rätters på italiensk, arabisk och amerikansk restaurang förhöjde vistelsen ännu mer. Vacker utsikt över havet och bergen från terassen. Korallrev precis intill, fin strand och härliga pooler. Jag hade faktiskt glädjen att få se den sällsynta fisken Lionfish bara genom att gå på bryggan ut till korallreven. Det fanns också tennis och gym som vi faktiskt använde flitigt. Det sistnämnda med bedårande utsikt. Och som sagt,  otroligt snyggt allting. Bra underhållning också med en gitarr/piano/sång kille och ett entertainment team. Väldigt duktiga!!

Det var varmt och skönt men de första dagarna var ganska blåsiga. När blåsten försvann var det helt otroligt underbart!! En av höjdpunkterna var att sitta i solen och äta lunch. Så gott och så skönt!! Vi hade alla våra favorit rätter som vi åt nästan varje dag. Mmm!! Omeletten* på morgonen, burgarna* vid lunch, glassen och munkarna och rätterna på den italienska restaurangen var några favoriter!! Och dem var grymma på att baka bröd!

Vi åkte på denna resan för att vila upp oss och det tog faktiskt hela veckan innan vi orkade lämna hotellet. Dagen innan vi skulle åka hem åkte vi på en snorklingtur och sen vidare in till Sharm el Sheik för lite shopping. Snorklingen var helt fantastisk! Andra gången jag snorklade så jag har inte mycket att jämföra med. Men min bror har snorklat och dykt mycket och han jämförde det med Stora barriärrevet. Inte helt fel ;) Vi såg otroligt mycket!! Hur mycket vackra fiskar som helst var man än tittade! Underbart! Jag har verkligen fått smak på snorkling nu! En av höjdpunkterna, precis som förra gången jag snorklade...

Det blev bara en timme i Sharm el Sheik. Men det var tillräckligt. Vi åkte till Old market, där ska tydligen finnas allt man skulle kunna vilja ha. Vi gick runt och tittade, prutade lite och kom hem med några sjalar/scarfer. Det var smutsigt och man fick inte vara i fred. Dem ville alla att man skulle handla av dem och dem följde efter en om man sa nej. Så vi var glada att vi bodde på ett all inclusive hotell och det var väldigt skönt att vara tillbaka. Taxiresan (pimpad Corolla och chaffis med backslick som körde 140 oavsett hastigetbegränsning, mtv på högsta volym och på lcd skärm) var höjdpunkten på denna utflykten.

Resesällskapet (min kära make och ena brorsan) var kanon och vi hade det avslappnat och roligt. Många skratt och härliga historier att prata om länge länge... En toppvecka och jag återvände gärna!

Ett uttryck som jag hörde från personalen var 'Sensatori Wow' och jag instämmer! Wow!

Over and out!

*tillagade direkt efter eget val, alltså helt färskt och varmt och precis som man vill ha det

En morgon i november

Vaknade en morgon och utanför sken solen genom dimman.

 Frosten glittrade som silver på växterna. Solen varma strålar förvandlade frosten till vackra daggdroppar. Dimman skingrades och en blå himmel uppenbarades.

Fler bilder från denna dag finns här.