Möjligtvis ett halvt rätt...

Gick igenom lite gamla saker och hittade en dagbok från skolan. Inte så mycket skrivet i den, men några roliga saker fanns där allt. Det mesta är från åren, 92-94. Det var en del som stack ut lite extra och det kan hända att jag kommer delge dem under lite olika inlägg här ;) jag tycker det är väldigt roligt att minnas. Och ja, jag fick mig ett gott skratt och Jonathan också. Vi började delge fler minnen från våra barndomsår. Och helt plötsligt satt vi och kollade på gamla you tube klipp från lite klassiska tv-program. 24 karat, Tjocka släkten, Kär och galen, Det kommer mera, Dagens visa, Linus på linjen m.m. Ja, man saknar godingar som Harald Treutiger och Lasse Berghagen. Det var bättre förr kom vi fram till, i alla fall när det gäller underhållningsprogram.

Åter till dagboksskrivandet ;) Ett stort ämne när man är liten är: Vad ska du bli när du blir stor? Och troligen var det temat för den dagens dagboksinlägg. Om jag inte minns fel så var det en del av lektionen och vi skulle en gång i veckan skriva något i dagboken. Men vad jag kan se så var det mest efter loven som jag skrev. Det fanns väl lite mer att skriva om då ;) Och när vi inte kom på något så fanns det alltså ett tema som inspiration.

Detta skrev jag när jag var 10 år gammal. En liten flicka med uppenbarligen stora drömmar. Och om jag får säga det själv - 17 år senare - var dem väl något orimliga.

När jag blir stor

1. Fallskärmshoppare
2. Hockeyproffs
3. Pianist

Som sagt något orimliga, men det är väl så det är med drömmar. Med fyra bröder - en av dem en äventyrare - så är kanske inte detta är så konstigt. Och många av sport- och vinterloven var fyllda med utomhusaktiviteter såsom skidåkning i skogsdungen, skridskoåkning på sjön och snöhockey i trädgården. Men man undrar ju ändå... Fallskärmshoppare?! Var kommer den drömmen ifrån. Ett tv-program? En bild? Kan vi spola tillbaka till den veckan i mitt liv, jag vill gärna veta ;) Jag är ju inte direkt den våghalsiga typen.

Jag ger mig ett halvt rätt eftersom jag faktiskt äger ett piano och fortfarande spelar. Jag skulle inte kalla mig pianist. Men jag är betydligt närmre pianist yrket än att bli hockeyproffs eller fallskärmshoppare. Speciellt med tanke på min höjdskräck och oförmåga att åka skridskor. Men jag kanske inte har blivit stor. Jag kanske inte ska ge upp mina drömmar än...

Fortsättning följer...

24 karat, helt klart mitt favoritprogram! Varför inte sända det som repris i kanal 1. Det tycker jag!!